Redogörelse: Lagstiftningen om regionutveckling fungerar, men i samband med lagreformen är det nödvändigt att öka genomslagskraften

Den nuvarande lagstiftningen om regionutveckling och EU:s strukturpolitik stöder sina mål, men genomförandet ska i fortsättningen vara mer kostnadseffektivt. Regeringen överlämnade en redogörelse om ämnet till riksdagen den 5 juni 2025. I redogörelsen bedömdes hur systemet för regionutveckling och finansieringen fungerar och hur verkningsfull den är som grund för den lagstiftningsreform som inleds 2026.

Målet med den lagstiftning om regionutveckling som trädde i kraft 2021 var att slå samman den nationella regionalpolitiken och Europeiska unionens regionalpolitik till en effektiv helhet för att utveckla förutsättningarna för hållbar tillväxt i regionerna. Enligt redogörelsen stöder den nuvarande lagstiftningen om regionutveckling den strategiska planeringen och samarbetet inom regionutvecklingen, men den bör på ett mer kostnadseffektivt sätt svara mot de uppställda målen i ett stramare ekonomiskt läge.

”Målen för reformen av lagstiftningen om regionutveckling beskrivs tydligt i redogörelsen: öka genomslagskraften, minska den administrativa bördan och stärka det överregionala samarbetet. Lagstiftningen ska i fortsättningen möjliggöra en flexibel men tydligt styrd regionutveckling för att säkerställa regionernas livskraft”, säger näringsminister Wille Rydman. Regionutvecklingen ska svara mot behoven i den föränderliga omvärlden.

Definitionen av regionutveckling som verksamhet med flera aktörer och som förenar olika förvaltningsområden och baserar sig på samarbete är lyckad. Samarbetet mellan aktörerna som utgångspunkt för utvecklingen stöder för sin del flexibiliteten i genomförandet av regionutvecklingen i föränderliga situationer. De mål som anges i lagen om utveckling av regionerna är fortfarande aktuella och helheten är balanserad. När lagen reformeras bör man granska allt starkare teman, såsom säkerhet, biologisk mångfald eller regional differentiering.

Det har visat sig vara svårt att samordna beredningen av ett nationellt program och EU-program, vilket försvagar enhetligheten i planeringen. Landskapsprogrammen fungerar väl som strategiska verktyg för regionutvecklingen, men det lönar sig att bedöma rytmen i programberedningen. En långsiktig regionutveckling skulle gynnas av en strategisk planering som är längre än valperioderna, men kopplingen till rytmerna i det politiska beslutsfattandet är också viktig.

Programstrukturens mångfald och stödformernas omfattning har försvagat kundorienteringen och bromsat upp digitaliseringen. En förenkling av förvaltningen förutsätter tydligare prioritering av programinnehållet och precisering av aktörernas roller. Det är viktigt att samarbetet mellan landskapen och centralstäderna löper smidigt, eftersom båda har en stark roll i livskraftspolitiken. Landskapsförbundets roller som både intressebevakare och utvecklare kan ibland visa sig motstridiga.

De förenklade kostnadsmodellerna i finansieringslagen har förenklat förvaltningen, men det stora antalet har belastat både myndigheterna och stödmottagarna. Grupprojektmodellen, som var avsedd att underlätta projektförvaltningen, har visat sig vara utmanande att genomföra.
I redogörelsen bedömdes hur systemet för regionutveckling och finansieringen fungerar och hur verkningsfull den är som grund för den lagstiftningsreform som inleds 2026. Den nya lagstiftningen om regionutveckling och EU:s regional- och strukturpolitik avses träda i kraft vid ingången av 2028 när den nya EU-programperioden börjar.

Mer information:
Teemu Hartikainen, näringsministerns specialmedarbetare, tfn 050 563 0200
Johanna Osenius, regionutvecklingsdirektör, arbets- och näringsministeriet, tfn 029 506 4937
Petra Stenfors, ledande sakkunnig, arbets- och näringsministeriet, tfn 029 504 7282

Våra e-postadresser är i formatet [email protected]